Arkitekten

Björn Hedvall föddes 1889 i Gävle. 1905 flyttade familjen till Stockholm. 1908 började han sin utbildning vid ”Bysan” - Byggnadsyrkesskolan vid Tekniska skolan (nuvarande Konstfackskolan), han var specialelev vid KTH 1913-1916 med lärare som Erik Lallerstedt, Lars Israel Wahlman och Per Hallman och studerade vid Konstakademiens arkitekturskola 1918-1920. Ett stipendium 1922 gjorde det möjligt för honom att göra en studieresa till Italien och Frankrike. Parallellt med studierna arbetade han på Gustav Lindéns arkitektkontor. Han startade eget arkitektkontor 1921. Under åren 1939-1943 var han chefsarkitekt vid marinförvaltningen.

Förutom arkitektur hade han ett stort konstintresse och anlitade ofta konstnärer och konsthantverkare i sina projekt. Under åren 1932-1962 var Hedvall medlem i Konstnärsklubbens styrelse.

 

Hedvall är känd för stilsäkerhet och elegans. Han arbetade engagerat med planlösningsfrågor och gjorde mycket effektiva genomarbetade lösningar. Färgsättningen, från fasad till detaljer, ansåg han vara av största betydelse. Byggnadens entré har ett stort symbolvärde för hur man uppfattar huset och därför skapade Hedvall rymliga, påkostade entréer med omsorgsfullt utarbetade detaljer. Han sade ofta att ” ingenting är så bra att det inte kan göras bättre”.

 

Han var en av landets mest betydelsefulla bostadsarkitekter under 1900-talets första hälft. Husen, både villor och flerbostadshus, präglas av både engagemang och skicklighet när det gäller planlösningar och anpassning till omgivningarna och en stor stilsäkerhet. Även detaljerna är omsorgsfullt bearbetade.

 

Björn Hedvall såg inte sina hus som unika byggnadsverk, utan som en del i staden och omgivningen. Han var noga med att anpassa sin byggnader både vad gäller topografi, befintliga byggnader och sol-, vind- och ljusförhållanden.

Redan i slutet av 1920-talet hade han ritat runt 70 flerbostadshus i Stockholms innerstad.

 

Exteriört hade byggnaderna vid denna tid enkla, putsade fasader, fönstren var oftast sexdelade och bottenvåningarna hade lisener och arkadbågar, 20-tals-klassicism. Han var engagerad i att höja den allmänna bostadsstandarden och att skapa funktionella bostäder. Hans byggnader har oftast en klassicerande exteriör, men redan under slutet av årtiondet tog han intryck av den nya rörelsen på kontinenten funktionalismen. Hans strävan efter enkelhet stämde väl överens med de nya idealen.

 

Han vann en arkitekturtävling 1928 om hörnhuset Sturegatan - Humlegårdsgatan för ett kontors- och läkarhus (hotell Eden). Detta blev Stockholms första funkishus, strax före Stockholmsutställningen 1930 som ägde rum på Djurgården, då funktionalismen egentligen introducerades i Sverige.

 

Trots den tidiga övergången till funktionalism fortsatte han att använda delar av 20-talsklassicismens formspråk in på 1930-talet och det var hela tiden enkelheten han eftersträvade.

 

Sitt eget hem byggde han 1926 i Ålsten på Hallingsbacken efter en enkel plan som gjorde bostaden lättskött och hembiträden överflödiga. Som granne hade han sin gode vän konstnären Einar Forseth (Gyllene Salens mosaiker i Stadshuset).

 

Under 1930- och 40-talen deltog Hedvall i utbyggnaden av förorterna, bland annat smalhusen i Hammarbyhöjden och Traneberg, punkthus i Johanneshov och Hägerstensåsen.

 

Hans flerbostadshus finns spridda över landet med tyngdpunkt på stockholmsområdet, bara i Stockholms innerstad finns över 130 hus ritade av Hedvall.

 

Förutom bostäder ritade Hedvall mer än 20 biografer i landet. Några av de mer klassiska biograferna i Stockholm som kan nämnas är Royal (Kungsgatan), Lyran (Sveavägen) samt Park (Sturegatan). En annan klassisk Hedvallbyggnad är ”Metropolpalatset” där bl a Hard Rock Café ligger idag i hörnet av Sveavägen/Odengatan i Stockholm.

 

I Ekhagen ritade han även stadsplanen med fritt liggande lamellhus i ekbackarna bakom naturhistoriska riksmuseet. Utöver detta ritade han även kontors- och affärshus och senare även skolor, industrier och en kyrka i Ängby (Ängbykyrkan) under 50- och 60-talen.

Hedvall har genom sina många byggnader, påverkat stadens utformning, både i innerstaden och i ytterområdena.