Närområdet

Kronobageriet

Kronobageriet är Stockholms äldsta bevarade industribyggnad. Husets äldsta delar är sannolikt från 1640 då Amiralitetskollegiet uppförde en fastagekällare (fastage=större laggade kärl) och ett provianthus. Bara några år senare, 1645, beslutar man att bygga ett bageri. Husen placerades i linje efter den då nya rätlinjiga stadsplanen för Ladugårdslandet, som är det gamla namnet på Östermalm. Bageriet var i bruk i 313 år, från 1645-1958, men i olika byggnader.

 

Huset har en lång och händelserik byggnadshistoria och har genom seklerna också haft olika funktioner som bageri, vapenförråd och brännvinslager. Kring förra sekelskiftet sysselsattes här 100 anställda.


Men nästan hela tiden, från 1640-talet fram till 1958, har man här bakat bröd åt militären i Stockholm. Man hade till och med mobila ugnar som kunde tas med när det var militärövningar i fält.

 

Efter branden i gamla slottet Tre Kronor 1697 blev Amiralitetets provianthus förråd för vapen och ammunition. Taket belades nu med tegel istället för det tidigare eldfarliga spåntaket och samtidigt höjdes gavlarna. Den långsträckta byggnaden karaktäriseras av slammade murar med ankarslutar och små oregelbundet placerade muröppningar med järnluckor. Huset hade då stått tomt sedan början av 1680-talet då flottan flyttade till Karlskrona. Den norra delen har ett utbyggt trapphus åt gården med en vapenkartusch med Johan III:s valspråk över entrén och härrör med stor sannolikhet från denna tid. Vapenskölden satt förmodligen tidigare över entrén till vapenförrådet på slottet Tre kronor och kan ha flyttats hit från Stockholms slott efter Slottsbranden 1697.

 

De två husen byggdes ihop när man 1719 beslutade att den lediga tomten mellan husen skulle bebyggas med ett nytt bageri. Under 1700-talet renoverades huset ytterligare ett par gånger och 1848 byggdes den norra delen av huset om för att rymma kök, matsal och gymnastiksal åt Svea Artilleriregemente.

 

1928-1929 renoverades huset och yttermurarna fick sin grovslamning i en nationalromantisk stil. Murarnas så kallade munkmurning och den norra delens hörnkedjor som hade dolts under putsen blev då åter synliga. Nya ugnar ersatte de gamla ärilsugnarna och man byggde en spiralränna för mjölsäckar. Vid samma tid inrättades ett särskilt spisbrödsbageri i norra delen av byggnaden. Kronobageriet klassades som statligt byggnadsminne 1935.

Lördagen den 17 februari 1945 brann det i Kronobageriets byggnad. Den norra delen av byggnaden blev svårt skadad av elden. Alla inventarier, och även allt mjöl och bröd som förvarades i lokalen totalförstördes. Taket på byggnaden fick rivas upp för att komma åt brandhärden. För övrigt blev det mest rökskador i resten av huset. Ingen människa skadades. I den lokal som härjades värst av elden har numera Musikhistoriska muséet sin konsertsal. 

 

När bageriverksamheten upphörde 1958 diskuterades hur man på bästa sätt skulle använda och förvalta byggnaden. År 1974 påbörjades projekteringen för kronobageriets ombyggnad till musikmuseum och arkitekt Kjell Abramson anlitades för uppgiften. Invändigt byggdes huset delvis om för sin nya funktion, medan man i exteriören bevarat byggnadens antikvariska värden. 1979 öppnade museet som idag går under namnet Musik- och teatermuseet. I början på 2000-talet renoverades hela huset fasadputs och huset fick tillbaka sin original färg.

 

Sibyllegatan

Namnet Sibyllegatan är första gången förlagt 1672 (Sijbillaegatan). En kvinna vid namn Sibylla skall på 1630-talet ha ägt en gård vid gatans äldre motsvarighet norr om nuvarande Östermalmstorg. Gatan sträckning söder om Östermalmstorg har även kallats Kungsgårdsgatan efter kronobageriet, stundtals kallat Kungsgården, samt Artillerigatan, Fyrverkargatan och Fyrbollsgatan

 

Spårvägen

Redan innan fastigheten Sjömannen 7 byggdes 1939 gick spårvagnen längs Sibyllegatan

Sibyllegatan norrut

1935 gick Linje 4 ”Ringlinjen” från Hornsplan - Hornsgatan - Rosenlundsgatan - Ringvägen – Renstiernas gata - Katarinavägen - Slussen - Skeppsbron - Norrbron - Gustaf Adolfs Torg - Strömgatan - Karl XII Torg - Kungsträdgårdsgatan- Norrmalmstorg - Nybroplan - Sibyllegatan - Valhallavägen - Odengatan - S:t Eriksgatan - Fridhemsplan - Västerbron - Långholmsgatan – Hornstull.

Linje 4

 

 1952 ändras och upphör Linje 4 som ringlinje samtidigt som Linje 8 inrättades på nyanlagda spår från Södersjukhuset ner till Ringvägen, därefter Renstiernas gata - Katarinavägen - Slussen - Skeppsbron - Strömbron - Kungsträdgårdsgatan - Norrmalmstorg - Hamngatan - Nybroplan - Sibyllegatan samt på nya spår i Valhallavägen - Erik Dahlbergsgatan till Tessinparken.

Spårvagn vid Östermalmstorg 1963